Jag granskar ett foto av 4 flickor, alla i 16 års åldern, en mörkhyad tjej med mörkt hår, ögon lika bruna som på en docka och långa böjliga fransar. På sig har hon ett åtsittande militärgrönt linne och korta jeansshorts. Hon lutar sig mot en vägg som är full med klott som andra har klottrat ned. Vid fötterna så finns en musikspelare(typ en radio?) och tjejen har ena ögonbrynet uppe och ett smått leende kryper fram vid mungiporna. Bredvid tjejen står en annan tjej. Hon har mörkbrunt hår, stora smaragdgröna ögon och porslinshy. Hon har sminkat sig lite annorlunda än den förra tjejen(mycket kajal och maskara). I stället använder hon sig av vinrött läppstift, rouge och förstås maskara med lite kajal. Hon står prydligt bredvid med en liten söt clutch handbag i handen som matchar perfekt till hennes kjol, Marc Jacobs skor och silkesblus. Hennes elegans och den stora skillnaden mellan dem får mig att le fånigt. Vid sidan om den klottriga byggnaden syns ett träd som den rödhåriga tjejen klättrat upp i. Den lilla rödhåriga tjejen ler åt mig och man ser hennes gulliga ansikte med lite fräknar och den söta flätan som vilar på hennes axel. Jag lägger genast märke till att hon har ett extremt långt hår och inga skor på sig. Under hennes söta jeansoverall så syns en söt tunn blus med blommor på. Hela hon är extremt gullig och man vill bara krama om henne! Likt en apa så hänger en blond tjej i trädet. Hon skrattar och man kan se hennes skrattgropar om man tittar riktigt noga. Tjejen liknar otroligt mycket Christina Aguilera och hon har också på sig en blå och vit vid klänning som hon matchat med klar-rött läppstift och röda körsbärsaccessoarer. Hennes skor är skyhöga pumps och jag undrar hur hon lyckats klättra upp med pumps på. Skorna är också röda och jag avundas hennes sätt att få håret att hållas i bra skick och dessutom förmågan att hållas snygg men ändå ha roligt.

Okej nu undrar ni förstås hur jag fick tag på detta foto och hur jag inte känner dessa tjejer. Så därför, börjar jag från början.

Efter en lång vecka slitandes på jobbet så hade jag tänkt ha en skön hemmakväll med min pojkvän, en film och ostbågar. Tyvärr, så funkade det inte. Eftersom min chef avskedat mig och jag därefter surfat på nätet efter ett trevligt jobb med bra lön. Efter ca 2 timmar så svarade en av tidningarna(jag är journalist, men vill hellre bli författare.)

Hej, jag skummade igenom ditt CV och som bekräftelse på mina tankar om dig så vill jag att du söker upp något på vinden, skriver något intressant om föremålet och gör en bok av det. Du har mycket tid på dig, ett halvt år men kom ihåg att 500 sidor är ett minimum. Använd helst stilen 'Times New Roman' i storlek 14.

Mvh, Luke Holland, chef för The News.

Såklart tjöt jag till, The News är en stor grej! Hallå, jag jobbade förut på en liten "nyhets slash skvallermagasin" men enligt mig mera en blaska fullt med skräp. Min pojkvän som smaskade på ostbågar i soffan sa att jag borde göra det så snabbt som möjligt, eftersom det skulle utöka mina chanser. Så jag tog den rossliga nyckeln till vår gamla vind och öppnade dörren. Den gnisslade hårt. Vår vind innehöll gamla dammiga antikviteter som jag ärvt men som vi verkligen inte var intresserade av. Jag försökte hitta något unikt som det fanns mycket att berätta om. Hrm.. tänkte jag och rotade igenom en trav med blommiga söta föremål, men plötsligt fastnade jag för något som var alldeles perfekt, nämligen en gyllene bläckpenna. Jag kom ihåg att den var mycket använd och en släktklenod. När jag äntligen hittade den så låg den bland några gamla kort från släktingar. Den var sönder. Jag kastade ilsket pennan i det lilla skrinet och det flög bläck ur pennan.

"SHIT" skrek jag förtvivlat och checkade snabbt igenom högen med kort. Tack och lov, så hände det inget allvarligt men däremot så hittade jag ett absolut ljuvligt foto, inget skrivmaterial kanske men alldeles ljuvligt. Perfekt för mig.

(Fortsättning i nästa inlägg)