Kapitel 12
Inredningen på Villa Darlington var just sådär perfekt mysigt och städigt. Jag älskade den söta doften i luften som sipprade in genom näsborrarna.
"Vill du ha något speciellt? Tyvärr så har jag inte hunnit gå till butiken idag så det får bli något från trädgården eller trädgårdshuset. " föreslår Birdie medan hon lägger fram lite bröd med sylt. Väldigt utländskt, och det är något som jag kommer komma ihåg av Villa Darlington.
"Hmm..nej. Jag har däremot en fråga till dig-känner du igen dessa flickor på detta foto? " frågar jag blygt.
Birdie räcker fram handen och ser på fotot. En blandning mellan förvåning, skräck och minnen syns i hennes ansikte.
"Hur så? " svarar hon lite tveksamt.
"Jag hittade det här på min pojkväns vind, och jag blev alldeles förälskad i detta foto, och tja det är en verkligen lång historia. Men jag har också tagit reda på att Nicki och min pojkvän har en gemensam historia, Mrs. Vaselli som hyrde ut bostaden till Nicki, men till slut när hon inte kunde betala så fick hennes son, min pojkvän, bostaden. "
"Då är det (såklart) Nickis foto, jag skulle bli tacksam om du kan ge det till henne." svarade Birdie fundersamt.
"Men vem är hon och var kan jag hitta henne? " undrade jag.
"Okej, men vad behöver du fotot till, jag vill ju inte att du använder det till vad som helst" skrattade Birdie nervöst.
"Min chef, eller troligtvis kommande chef, har bett mig skriva om ett föremål jag hittat på vinden, max 500 ord och när jag hittade fotot så blev jag omedelbart förälskad i det och jag har tänkt skriva om bakgrunden till fotot, intervjua flickorna och göra en verkligen cool bok av det.." förklarar jag ivrigt.
"Nämen vad kul idé, jag är rörd över att du ser det speciella i fotot.
På fotot finns jag, Nicki Lowell, Stephanie Miller och Alexina Vreeland. Vi träffades av en slump här i Virginia och konkurrerade om platsen för att bli Georges hjälpreda med en ytterst bra lön och en liten bostad nära jobbet, nämligen pengarna som vi hade från tidigare tog ganska snabbt slut..förutom Stephanies som bara var med för att bevisa att hon klarar av att flytta bort från sin mamma och hennes nye man. I alla fall så blev vi med tiden väldigt bra vänner och sista dagen före vi skulle resa så tog vi detta foto för att komma ihåg varandra. "Sommarvännerna" kallade vi oss. Nicki sjunger, dansar, skådespelar på Broadway, jag tar hand om garaget och mina odlingar, Stephanie var advokat men gifte sig snabbt med en rik man som hon skiljde sig från ett halvt år senare. I skilsmässan fick hon över hälften av hans egendom och så gifte hon sig med hennes första och enda förälskelse. Alexina var surfingmästare tills hon fick en skada och nu är hon tränare. "
avbröt Birdie mig mitt i mitt ivriga pladder. "Hur kan jag hitta t.ex Alexina?" undrade jag nyfiket. "Flyg till Kalifornien. Sök upp "Californian Surfing School" och fråga efter Alex(ina). " svarade Birdie.
"Tack" sa jag och log.
(Fortsättning på detta efter denna mening: )
1 dag och 3 timmar senare satt jag på LAX storaste kafé och tog en kopp kaffe för att vakna upp. Under flygresan hade tiden gått till att skriva ner allt Birdie berättat om Alexina. Jag hade själv valt att de skulle berätta om någon annan än de själva eftersom det skulle bli mycket lättare för både mig och dem.
Ur min uppsats(pfft..)
Vi drack té på den mysiga verandan. Utsikten var mot Birdies ljuvliga trädgård som efter alla dessa år, hållits i perfekt skick. Huset hade på sin tid varit nyrenoverat men enligt Birdie skall det snart renoveras igen. Trädena bildade en mysig allé mot trädgården vilket gjorde allting så extra speciellt av någon anledning.
"Berätta om Alexina, hurdan var hon? " frågar jag medan jag tar en slurk av mitt té.
"Alexina dök upp på George's Garage, mitt bland oss andra. Hon var den som George mest ville ta hand om, som en storebror hemligt vill om sin lillesyster. Hon älskade Virginias strand dit hon flydde då det var som värst för henne(hennes pojkvän dog, eller tja..blivande man för ett par månader sen) men det jobbigaste för henne var att alla pojkar kom och tafsa på henne, flirta osv. men hon visade inget intresse vilket gjorde dem mer intresserade. Alexina verkade alltid så perfekt ett tag, flickan med håret alla vill ha, ansiktet alla vill ha och så kunde hon klä sig i vad som helst och hon skulle passa ! Men när man lärde känna henne hade hon det ganska svårt, hennes hjärta var brustet och det skulle aldrig läka, familjen var stor och splittrad. Jag fann ofta George och Alexina tillsammans skrubba någons bil medan de talade om deras bortkomna kärlekars minnen, vilket var ytterst rörande. Alexina har fått en inre styrka efter hennes pojkväns död, hon byggde upp sig själv under åren som gick genom surfingen och hennes motivation var i topp. Efter ett par års success fick Alexina en skada som ledde till att hon måste sluta tävla men hon fortsatte som lärare ända tills idag. " berättar Birdie medan hon doppar frukter i varm smält choklad.
Stämningen är i topp och vi hinner bli riktigt goda vänner. När jag lämnar ljuvliga Villa Darlington bakom mig, som Birdie byggt upp under alla dessa år så ser jag tårarna välla fram nerför Birdies mjuka kinder. Hennes smaragdgröna ögon blir fuktiga av tårar. De faller sakta en droppe, som i slow motion i en film på hennes röda fläta, samma frisyr som hon haft sen sin barndom. Flätan blir fuktig och det blir en pytteliten fläck på den blommiga skjortan som hon har under hennes jeansoverall.
Jag vinkar åt henne och viftar med lappen med hennes telefonnummer.
Några timmar senare så hittar jag mig själv i receptionen på "California Surfing School" .
5 timmar senare sitter jag fortfarande på samma ställe, med min nionde kopp kaffe i handen.
Pirret i magen växer minut för minut och just när jag bestämmer mig för att gå till hotellet och sova så ser jag en gestalt komma mot mig i korridoren.
Alexina: Kapitel 11
Frågan "Var ska ni sova ? " ringde i mitt huvud. Nickis pengar var slut. Mina pengar var nästan slut.
"Ni flickor verkar komma så bra överens, John och jag råkar ha ett extra rum så om ni vill sova där en eller flera nätter så kan ni gärna komma, jag vet hur dyra rummena i Virginia är, speciellt nära Virginia Beach. " föreslår Marly vänligt.
"Men.." svarar Nicki oroligt.
"Ni får komma 5 dagar gratis, sedan hyr vi ut det, billigt visserligen men ändå, eftersom vi inte känner er så bra." förklarar Marly vänligt.
"Jag såg en artikel i tidningen att George's Garage söker hjälp.." fortsätter Marly.
Så här är jag nu. I George's Garage med Nicki och en rödhårig tjej.
"Nåjaa, nu ska vi se.. Birdie Rollins ? "
Den rödhåriga flickan nickar.
George räcker fram en blankett.
"Hmm..Nicki Lowell"
George räcker en likadan blankett.
"Till sist..Alexina Vreeland"
"Tack" svarar jag när han ger blanketten.
"Jag har kommit till den slutsatsen att jag ger er lektioner på söndagar, ni jobbar i stationer under dagarna samt ni får en lön på 1500/månad eftersom ni inte är fullärda ännu. "
Alla nickade.
"Hej, har jag kommit försent? "
och till allas förvåning stod självaste Stephanie Miller där.
Birdie: Kapitel 10
Birdie packade ner det sista sakerna. Tårarna vällde fram när hon såg hennes pappa sitta vid frukt-träden. Hennes pappa var sjuk och fick under inga omständigheter anstränga sig och flytten skulle enligt läkaren anstränga hennes pappa tillräckligt för att han inte skulle kunna klara sig länge nog. Birdie ville inte se hennes hus rivas, och inte heller hennes pappa somna bort. Så hon gick fram till honom för en sista gång för att krama om honom, pussa honom på kinden, säga de sista orden och visa sin sorg. Det var ett känslofyllt ögonblick. Birdie skulle fly bort från hennes barndomshem(eller delarna va det), hennes pappas begravning(han gav alla pengar i förväg) och hennes mammas grav.
George's Garage söker en hjälpreda som kan hantera bilar.
Lön: 2200 € / månad
Måndagar-Fredagar: 9.00-18.00
Lördagar: 11.00-18.00
Birdie hade anlänt till Virginia och hade läst den lokala dagstidningen. Hon hade hittat en intressant artikel om en gammal man som behövde hjälp på sitt Garage. Visserligen kunde hon inte hantera bilar men hon täkte fråga honom om hon kunde få en snabb lektion och en mindre lön tills hon lärt sig. Nu stod hon utanför George's Garage och darrade.
"Kan jag hjälpa till med något lilla tösen? " frågade (förmodligen) George.
"Jag skulle vilja söka jobb, visserligen så kan jag inte hantera bilar, men jag lär mig snabbt och kräver inte så stor lön osv. " pladdrade jag på nervöst.
"Du också? " svarade han och skrattade.
(Fortsättning i nästa inlägg)
Nicki: Kapitel 9
"Stephanie, Steph för vänner" säger Steph försiktigt med ett leende.
"Steph med P och ett h" tillägger hon snabbt.
"Vill du ha? " säger jag och räcker fram min godispåse som jag köpte på tågstationen när vi sökte efter bussar till Florida/Virginias kust.
"Ehm.." säger Steph och sneglar snabbt på Meylin och Michelle som följer med allting genom sidospeglarna.
"Nej tack? " frågar jag och småler.
"Nej tack." säger Stephanie bestämt.
Situationen blev en aning spänd och resten av resan diskuterar jag febrilt med Michelle.
Skillnaden mellan Meylin och Michelle är att Michelle har ett hål i näsan. Jag gillar förstås Meylin också men hon somnade efter 1 timme. Stephanie sitter i stolen och skruvar på sig. Jag ser att hon är avundsjuk på min förmåga att ta hand om den obekväma situationen. Jag antar att hon varit "The leader of the pack" förut och nu när jag är här, vet hon inte hur hon skall bete sig. Alexina messar med någon kille och Stephanies mamma koncentrerar sig på att köra rätt. Enligt min uppfattningsförmåga så anser jag att Stephanie verkar en aning ytlig och snobbig men jag svarar ändå artigt fast mina svar består av en mening max.
Michelle får ett samtal efter 1 ½ timme och jag bestämmer mig för att försöka njuta av det fina landskapet. Resten av resan är ytterst obekväm och pinsam. Stephanies Mamma, Marly försöker inleda samtal som alla kan delta i , men Stephanie avbryter dem med hennes ironiska och sarkastiska kommentarer. En timme senare är vi framme och när Stephanies mamma ställer frågan "Var ska ni sova ? " slår tanken i mig att mina sista pengar gick till godispåsen.
(Fortsättning i nästa inlägg)
Kapitel 8
(Sharon)
Jag var framme i Virginia. Ensam och övergiven av både pojkvän och bästa vän. Jag satt på gatan utanför George's Garage och väntade på honom, George. Fotot var i min hand och jag kände svettdropparna rinna nedanför mina kinder. Jag hade klarat mig 3 dagar på egen hand utan en ordentlig säng, en ordentlig måltid eller ordentligt med rast, vila och ro. Nu var jag på bristningsgränsen till att bli knäckt.
"Hrm, ursäkta du täpper vägen.." säger en ung kvinna ursäktande.
Jag vaknar upp ur mina tankar.
"Kan jag stå till tjänst? " undrar kvinnan vänligt medan hon tar fram lite frukter och saft.
"Ehm.. råkar du veta var George är? " frågar jag försiktigt.
"George..? Du är visst inte lokal, han omkom för 3 år sedan och jag tog över hans affärsrörelse. " svarade kvinnan.
"Birdie." sa hon och log.
I samma ögonblick märker jag hennes röda fläta och gröna ögon.
(Fortsättning i nästa inlägg)
Alexina&Stephanie: Kapitel 7
Surfingbrädan slog mot benena när Alexina gick på tågstationens parkeringsplats i Virginia.
"Hej, ursäkta skulle vi kunna få skjuts till kusten? " frågade jag för säkert tionde gången.
Medan hon såg blicken som tjejen med brunt hår på baksätet växlade med mamman så började hon gå bortåt mot Nicki för att meddela att hon gett upp.
"Hrm, du där, blondinen, ja just du! Om du och din kompis vill få skjuts till kusten så ska ni få skjuts till kusten" svarade kvinnan leende.
Jag trängde in brädan i baksätet på bilen ( som förresten var TERAGIGAMEGA-stor) . Nicki placerade sin ryggsäck och kappsäck på brädan. Jag hade en liten väska som rymdes bra i famnen och jag vägrade släppa mina tillbehör.
Flickan som satt på baksätet tittade surt ut från fönstret. Jag proppade in mina hörlurar i öronen och satt på hiten "Vamos A la Playa" av Loona.
Stephanie
I New York så hade Stephanie träffat på sina pojkvänner och meddelat att hon skulle lämna stan inom några timmar. Efter alla cupcakes och glas med alkoholfria drinkar så hade Stephanie med en proppfull mage, trängt in sig i en Marc Jacobs kjol och tagit en sidenblus i Queen Anne-stil. På Manolo Blahniks 14 cm höga klackar hade hon lämnat sin ljuvliga New York bostad som hon visserligen delat med sin mamma men som alltid känts som hennes. Nu satt hon i familjens nya bil, en vit Audi som var specialdesignad. De hade äntligen kommit fram till rätt delstat, Virginia.
"Jag måste tanka bilen här vid tågstationen, men ni ungar kan ju köpa Coca-Cola eller något." meddelade mamma vänligt när vi skymtade en bensinmack längs vägen.
Just det, ungar. George har 2 barn från sitt förra äktenskap, Meylin och Michelle. Det är förstås bägge två söta små flickor med blont hår och stora ögon som gillar att läsa...INTE!
Meylin och Michelle har båda två svart hår och azurblåa ögon. Förstås är båda populära och deras liv består av surfing och beachpartys. Mer slappt och coolt kan det inte bli.
"Vi sticker och tar en Cola, hänger du med? " frågar Meylin/Michelle och viftar menande på en cigg.
"Ehm.. jag är röker inte så jag går och se efter om jag kan hitta en smoothie" svarade jag nonchalant.
Meylin/Michelle himlar med ögonen och muttrar något men jag uppfattar inte det tydligt.
Efter 15 minuter så är vi redo för start. För att förstöra det här ögonblicket ännu mera så stoppar en surfande blondin oss.
" "Hej, ursäkta skulle vi kunna få skjuts till kusten? " undrar hon.
Jag växlar en blick genom spegeln med mamma men mamma ignorerar mina tydliga meddelanden och säger till min förskräckelse:
" Hrm, du där, blondinen, ja just du! Om du och din kompis vill få skjuts till kusten så ska ni få skjuts till kusten"
Blondinen och Afro-tjejen packar ner sina saker i baksätet och tränger sig in på baksätet.
Jag bestämmer mig för att envist stirra ut ut fönstret.
Blondinen ger upp och sätter på "Vamos a la playa" - en beach -hit.
Afro-tjejen vänder på huvudet så hon kan se mig och säger:
"Nicki."
(Fortsättning i nästa inlägg)
Skriver först på Onsdag..
Nicki: Kapitel 6
Om du har suttit i ett tåg, utan en enda kompis, bara lite musik att lyssna på och ditt tåg stannar på fel ställe så blir du nog arg. Så hände det till Nicki.
3 timmar tidigare..
Nicki pustade ut. Äntligen satt hon på tåget. Hon hade gjort det. Alltså flytt från sina galna Texas-släktingar. Värre kunde det inte bli. Alla hade bara babblat om att Nicki var mörkhyad och att det var en skam att Nickis mamma inte visste vem pappan var bla bla bla.. Kappsäcken som Nicki tagit med var betydligt lättare, eftersom hon slängt iväg alla tröjor i havet. Nicki öppnade Coca-Colan som hon köpt från en automat. Hon kände bubblorna mot tungan, det kittlade men smaken var oemotståndlig. Nicki öppnade sin väska och insåg att hennes tidningar blivit kvar i Texas. Hon orkade inte bry sig så hon tog fram telefonen för att börja messa med hennes vänner. Batteriet var slut. Nicki öppnade väskan än en gång och började leta febrilt efter hennes iPod.
Till slut hittade hon den i fickan.
3 timmar senare..
En röst börjar tala i högtalarna och Nicki tar ut hörlurarna från öronen.
"Vi har fått ett problem på vägen, vi måste tyvärr härmed meddela att vi ändrar riktning till Virginia. Det åker bussar till Florida 2 timmar efter tåget har anlänt. "
"Jävla tåg" muttrar en blondin som håller i en ryggsäck och en surfingbräda.
"Vart var du påväg ? " Fortsätter hon.
"Ehm..jag? Jag var påväg hem till Florida, men egentligen skulle jag bara kunna stanna i Virginia ett par dagar. " svarade jag med ett smått leende.
"Damn vad cool du är, jag menar "men egentligen skulle jag bara kunna stanna i Virginia ett par dagar" , väldigt spontant och tufft! Hah, jag skulle och surfa men fan whatever, jag tar en liten roadtrip här då" svarar blondinen skrattande.
"Nicki" sa jag leende.
"Alexina" svarade Alexina och skrattade igen.
"Roadtrip? " frågade jag utmanande(utmanande på ett sådant sätt att man har en utmaning)
"Vad tror du? " svarade Alexina och blinkade med ena ögat.
(Fortsättning i nästa inlägg)
För er som inte förstått så varje gång det är ett namn, tex. X: Kapitel 1 så handlar det om flickorna på bilden! )
Birdie: Kapitel 5
Birdies händer var smutsiga av jord. Hennes röda hår var i en fläta som fortsatte lång ner över ryggen. Trädena fällde ner sina blommor sakta med vinden. I handen fanns ett brev. Brevet som förändrade allting för Birdie och hennes pappa.
Vi härmed informerar er om att ert hus är en risk för miljön pga. dess ålder. Antingen river ni det och renoverar allt, inklusive trädgård runtomkring eller så måste ni flytta. Även er trädgård med dess gamla träd så är en fara för miljön annars skulle vi ha låtit den vara. Vi är medvetna om att er trädgård är er inkomst så vi skickade en check som hjälper er på traven. Huset ska vara tomt och färdig att rivas senast om en vecka om ni inte lämnar huset kommer vi och göra det.
Mvh
Borgmästaren Mr Georges.
Birdie förblev tyst. Ibland är det bara tankarna som ska tala, ibland förstärker det om man inte säger det som är sant så att man själv hör det.
(Fortsättning i nästa inlägg)
Stephanie : Kapitel 4
(alltid när det handlar om namn: kapitel X så är det om fotoflickorna alltså 10 år tidigare)
Stephanie såg ut över Central Park från sitt sovrum. Utsikten var magnifik. En utsikt som hon inte länge mer fick se på. Snart skulle hon se ut från ett helt annat fönster, inte från Världens absolut bästa stad ♥ .. tyvärr. Stephanie hade upplevt mer än mycket. I en svart klänning från Chanel skulle Stephanie ta avsked till hennes bästa vänner och senare till sina pojkvänner. Hennes mamma och pappa hade skiljt sig för flera år sedan tillbaka, men Stephanie hade aldrig tänkt sig att det skulle bli så här. Hennes pappa hade köpt ett hus på en ö för rika människor i Västindien. Hennes mamma hade träffat "John" som var en vänlig man, i alla fall så antog Stephanie det, eftersom hon ignorerat alla textmeddelanden som han skickat för att få "Äntligen träffa Michelles underbara dotter". Stephanie, den populäraste flickan på skolan, ALLTID snygg och elegant och som alltid uppförde sig bra, såg bra ut, även då hon var sjuk så var krossad. Nu var det offentligt. Hennes familj var splittrad, alltså var hon splittrad. Inte ens en egen villa vid Miami Beach skulle hjälpa. New York var hennes stad, det fanns ingen annan plats som Stephanie älskade så mycket som New York.
Stephanie tankar avbröts av att dörrklockan ringde. Stephanie kollade in sig i spegeln och gick långsamt ner för trapporna, elegant som vilken Upper East Side-bo som helst. Hon kollade in i kameran och sa till dörrvakten att släppa in hennes 5 vänner.
När de 5 vännerna klampade in så kramades det, skreks det och allt var i fullständig o-ordning.
Stephanie hatade o-ordning.
"Flickor, snälla lugna ner er, kom så går vi till festsalen. "
"NEJ!" tjöt flickorna till svar.
"Inte?" svarade Stephanie förbryllat.
"Vi går i förväg" sa de 5 vännerna fnissande.
När Stephanie släpptes in ca en halv timme senare(som Stephanie ägnat åt att internetshoppa) så hade vännerna satt upp en banderoll med texten 'HEJDÅ Stephanie VI KOMMER ATT SAKNA DIG-BEST FRIENDS FOR EVER AND ALWAYS! we miss you already'.
Steph rynkade på näsan men log åt flickorna.
"Så...rart" sade hon leende.
"Usch så smaklöst, en banderoll, Jag skulle ha fixat en bättre avskedsfest" tänkte Steph .
"Jag har bakat cupcakes!" sade Mary stolt.
"Nämen så..generöst, men jag är ju på min diet så tack men nej tack!" svarade Steph medan hon lade upp en (alkoholfri) drink åt sig.
När allt väl klarnat så förstod Stephanie att flytten kanske var en bra sak-hennes vänner var ju inte precis något att skryta med.. tänkte hon medan hon smuttade på sin drink.
(en av flickorna på fotot i prologen som är i "nutid" )
(Fortsättning i nästa inlägg)
Kapitel 3
(Så att allt blir klart så är Sharon huvudpersonen, Cassie hennes bästis och Chuck Sharons pojkvän)
Jag satt i min, ursäkta vår etta och packade ner alla saker som kan behövas för tja, en väldigt lång tid. För att gör allting lättare så hade jag anlitat en firma som kunde ta reda på var det här fotot är taget på ca 4 dagar. Därefter hade jag ritat upp vart vi ska åka och om vi måste fortsätta vår resa så skulle jag rita upp det också. Allt material skall sedan användas till min "uppsats" som Cassie kallar det. I alla fall, så här såg kartan ut:
(New York -------> Virginia . )
Jag sitter på New Yorks största flygplats redo för att åka med trötta ögon, en stor kopp kaffe och en sandwich. Resan skulle ta ett par timmar men klockan var 6 på morgonen och jag hade sovit 3 timmar. Tröttare kunde man inte bli. I flygplanet ägnade jag min tid åt att skriva på min s.k. uppsats.
Trött som jag var somnade jag efter en halv timme och drömde mig bort till Virginia..
(Fortsättning i nästa inlägg)
