Kapitel 12

Inredningen på Villa Darlington var just sådär perfekt mysigt och städigt. Jag älskade den söta doften i luften som sipprade in genom näsborrarna.
"Vill du ha något speciellt? Tyvärr så har jag inte hunnit gå till butiken idag så det får bli något från trädgården eller trädgårdshuset. " föreslår Birdie medan hon lägger fram lite bröd med sylt. Väldigt utländskt, och det är något som jag kommer komma ihåg av Villa Darlington.
"Hmm..nej. Jag har däremot en fråga till dig-känner du igen dessa flickor på detta foto? " frågar jag blygt.
Birdie räcker fram handen och ser på fotot. En blandning mellan förvåning, skräck och minnen syns i hennes ansikte.
"Hur så? " svarar hon lite tveksamt.
"Jag hittade det här på min pojkväns vind, och jag blev alldeles förälskad i detta foto, och tja det är en verkligen lång historia. Men jag har också tagit reda på att Nicki och min pojkvän har en gemensam historia, Mrs. Vaselli som hyrde ut bostaden till Nicki, men till slut när hon inte kunde betala så fick hennes son, min pojkvän, bostaden. "
"Då är det (såklart) Nickis foto, jag skulle bli tacksam om du kan ge det till henne." svarade Birdie fundersamt.
"Men vem är hon och var kan jag hitta henne? " undrade jag.
"Okej, men vad behöver du fotot till, jag vill ju inte att du använder det till vad som helst" skrattade Birdie nervöst.
"Min chef, eller troligtvis kommande chef, har bett mig skriva om ett föremål jag hittat på vinden, max 500 ord och när jag hittade fotot så blev jag omedelbart förälskad i det och jag har tänkt skriva om bakgrunden till fotot, intervjua flickorna och göra en verkligen cool bok av det.." förklarar jag ivrigt.
"Nämen vad kul idé, jag är rörd över att du ser det speciella i fotot.
På fotot finns jag, Nicki Lowell, Stephanie Miller och Alexina Vreeland. Vi träffades av en slump här i Virginia och konkurrerade om platsen för att bli Georges hjälpreda med en ytterst bra lön och en liten bostad nära jobbet, nämligen pengarna som vi hade från tidigare tog ganska snabbt slut..förutom Stephanies som bara var med för att bevisa att hon klarar av att flytta bort från sin mamma och hennes nye man. I alla fall så blev vi med tiden väldigt bra vänner och sista dagen före vi skulle resa så tog vi detta foto för att komma ihåg varandra. "Sommarvännerna" kallade vi oss. Nicki sjunger, dansar, skådespelar på Broadway, jag tar hand om garaget och mina odlingar, Stephanie var advokat men gifte sig snabbt med en rik man som hon skiljde sig från ett halvt år senare.  I skilsmässan fick hon över hälften av hans egendom och så gifte hon sig med hennes första och enda förälskelse. Alexina var surfingmästare tills hon fick en skada och nu är hon tränare.  "
avbröt Birdie mig mitt i mitt ivriga pladder. "Hur kan jag hitta t.ex Alexina?" undrade jag nyfiket. "Flyg till Kalifornien. Sök upp "Californian Surfing School" och fråga efter Alex(ina). " svarade Birdie.
"Tack" sa jag och log.
(Fortsättning på detta efter denna mening: )


1 dag och 3 timmar senare satt jag på LAX storaste kafé och tog en kopp kaffe för att vakna upp. Under flygresan hade tiden gått till att skriva ner allt Birdie berättat om Alexina. Jag hade själv valt att de skulle berätta om någon annan än de själva eftersom det skulle bli mycket lättare för både mig och dem.
Ur min uppsats(pfft..)
Vi drack té på den mysiga verandan. Utsikten var mot Birdies ljuvliga trädgård som efter alla dessa år, hållits i perfekt skick. Huset hade på sin tid varit nyrenoverat men enligt Birdie skall det snart renoveras igen. Trädena bildade en mysig allé mot trädgården vilket gjorde allting så extra speciellt av någon anledning.

"Berätta om Alexina, hurdan var hon? " frågar jag medan jag tar en slurk av mitt té.

"Alexina dök upp på George's Garage, mitt bland oss andra. Hon var den som George mest ville ta hand om, som en storebror hemligt vill om sin lillesyster. Hon älskade Virginias strand dit hon flydde då det var som värst för henne(hennes pojkvän dog, eller tja..blivande man för ett par månader sen) men det jobbigaste för henne var att alla pojkar kom och tafsa på henne, flirta osv. men hon visade inget intresse vilket gjorde dem mer intresserade. Alexina verkade alltid så perfekt ett tag, flickan med håret alla vill ha, ansiktet alla vill ha och så kunde hon klä sig i vad som helst och hon skulle passa ! Men när man lärde känna henne hade hon det ganska svårt, hennes hjärta var brustet och det skulle aldrig läka, familjen var stor och splittrad. Jag fann ofta George och Alexina tillsammans skrubba någons bil medan de talade om deras bortkomna kärlekars minnen, vilket var ytterst rörande. Alexina har fått en inre styrka efter hennes pojkväns död, hon byggde upp sig själv under åren som gick genom surfingen och hennes motivation var i topp. Efter ett par års success fick Alexina en skada som ledde till att hon måste sluta tävla men hon fortsatte som lärare ända tills idag. " berättar Birdie medan hon doppar frukter i varm smält choklad.

Stämningen är i topp och vi hinner bli riktigt goda vänner. När jag lämnar ljuvliga Villa Darlington bakom mig, som Birdie byggt upp  under alla dessa år så ser jag tårarna välla fram nerför Birdies mjuka kinder. Hennes smaragdgröna ögon blir fuktiga av tårar. De faller sakta en droppe, som i slow motion i en film på hennes röda fläta, samma frisyr som hon haft sen sin barndom. Flätan blir fuktig och det blir en pytteliten fläck på den blommiga skjortan som hon har under hennes jeansoverall.

Jag vinkar åt henne och viftar med lappen med hennes telefonnummer.


Några timmar senare så hittar jag mig själv i receptionen på "California Surfing School" .
5 timmar senare sitter jag fortfarande på samma ställe, med min nionde kopp kaffe i handen.
Pirret i magen växer minut för minut och just när jag bestämmer mig för att gå till hotellet och sova så ser jag en gestalt komma mot mig i korridoren.



Kommentarer
Postat av: Linda

Hej, vad hände me Chuck&Cassie då ? Du råddar till saker och lämnar dem oklart men annars en bra text. :)

2011-03-27 @ 11:24:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0