Jag var framme i Virginia. Ensam och övergiven av både pojkvän och bästa vän. Jag satt på gatan utanför George's Garage och väntade på honom, George. Fotot var i min hand och jag kände svettdropparna rinna nedanför mina kinder. Jag hade klarat mig 3 dagar på egen hand utan en ordentlig säng, en ordentlig måltid eller ordentligt med rast, vila och ro. Nu var jag på bristningsgränsen till att bli knäckt.

"Hrm, ursäkta du täpper vägen.." säger en ung kvinna ursäktande.

Jag vaknar upp ur mina tankar.

"Kan jag stå till tjänst? " undrar kvinnan vänligt medan hon tar fram lite frukter och saft.

"Ehm.. råkar du veta var George är? " frågar jag försiktigt.

"George..? Du är visst inte lokal, han omkom för 3 år sedan och jag tog över hans affärsrörelse. " svarade kvinnan.

"Birdie." sa hon och log.

I samma ögonblick märker jag hennes röda fläta och gröna ögon.